Tomten är död

God morgon eller nu är den glada julen över hur skönt kan det bli dasstomten som snart får återgå till flyttlåda och förpassas till kallförråd så att göra tvåan förblir en privat angelägenhet tomtearmen har gjort sitt för i år. Ett av dom bättre citaten kommer från en filmatisering som så gott som alltid visas i dessa tider tomten är far till alla barnen, njutningen som likt kall kår drar längs ryggraden varje gång som man hör dom skönt klingande orden dö tomtedjävul, med ett fniss likt liten skolflicka så njuts innebörden och vi som har en inneboende dyrkan för dom varma månaderna på året då både kropp och själ mår som bäst och bore sitter fängslad och förhoppningsvis så lider han. Nu är den glada julen slut och gladast är jag för vi är några dagar närmare sommaren.

Ombytta roller

För enkelhetens skull så ställdes frågan vad blir det för mat och glad norrländska sade ja för den delen så säger hon alltid en del, lamm då det för närvarande är det enda som huset förmår och det kan sägas är inte fy skam. Så bytet var ett faktum med glada tillrop och assistans så skulle hon tillaga ja ja jag får ta del av diskningen denna gång hon rivstartade med att göra i ordning rotfruktspytten då den behöver sin tid i värmen sen övergick hon till att förädla lammfärsen som för övrigt är mald av gammal handvevad kvarn ja då hon vevade medans kocken drack pilsner och satt på finfördelningsbrädan det såg ut att vara jobbigt för snart så intog hon ett lätt rödaktigt nyanserat anlete inte mindre att man tyckte att lite empati var på sin plats. Åter till matlagningen min uppgift var pressgurka och rårörda lingon, gräddsåsen tog hon sig an med bravur medans rotsakerna började svettas en aning lammfärsbiffarna försågs med sedvanliga kryddor lite riven ost och den obligatoriska skvätten grädde för saftighetens skull, och allt började falla på plats då matlagning kräver timing. När man summerar det hela så kan nog sägas att hon haft en bra lärare för fy fan vad den kvinnan kan producera disk. Men gott var det.

Repris på repris

Har förmånen att kunna knäcka lite extra då perioderna då man är på båten kan variera lite grann, har jobbat lite lunch och då dom fjorton som har gästat oss är olika personer så har dom bestämt sig för samma mat rätt hela veckan med fingrarna i halsen så återstår endast en allena dag och jo blir till att koka same same igen fördelen är att man gör det på kortare och kortare tid så fick man hålla på i två veckor så skulle man nog inte behöva gå dit sista dagen. Annars så har bore aviserat sin närvaro och helvetet är inte långt borta årets årstid som gör att man kurar in sig i soffilt och vägrar bli utomhus under celliknande former väntar man otåligt på muck då trastar återvänder och gräset blir grönt då ölen smakar sommar på våra uteserveringar, fy f-n för vintern detta norrlandshelvete räcker väl med att halva svea rike fryser även detta en ständigt och icke omtyckt repris ska nog flytta till Spanien. Även om ölen är ljum.

Lamm utan ull smakar bättre

Helgen har bjudit på en tur till helvetet och tillbaka, fem timmar åt vardera hållet fast det är klart att på vägen hem så lättade ångesten vartefter och när Uppsala passerades så började hjärtrytmen att återgå till det normala. I alla fall så hinner man med det man har förutsatt sig påhälsning av god kamrat och ett smärre intag av bryggmästarns höll stämningen på en nivå som upplevdes behaglig ända tills morgonen nalkades och frukosten skulle intas, pannknack och bakfylla fyllde omgivningen av tvivel varför ja varför låter man bryggerierna tjäna pengar. Lördagen som inte var fylld utav tvungna planer utan som helt improviserades blev till en kopp kaffe hos fästmöns bror en trevlig men kort visit på kvällen så tjänade ytterligare ett bryggeri lite dinarer på oss som aldrig lär oss. Söndagen startade och kändes som en repris på lördagen kompis ringde och sade sig besitta ett par nyslaktade lamm även det en repris då jag köpte ett året innan otroligt välsmakande var det så bara att åka milen upp för att fylla bagaget, nu hänger det samma i förrådet för finfördelning så fredagen är räddad. Ja man kan undra varför man sätter sig i en bil och åker femtio mil tur och retur jo för man måste.

Mossa grön

Svamp svart som natta tydligt är att skogens konung regerar detta svampår anno 2010 aldrig förr har man hittat så ofantligt mycket av denna delikatess, där mossan glittrar av morgon daggen den dova mörkgröna färg som träder fram ja för den delen nästan alltid är framme då morgontrött kock vaknar ännu en lyckad tur i skogar av sköna höstfärger. Än bättre solsken och värme har kommit till byn där man är mantalsskriven balkongdörren står på glänt, och tid skall fördrivas tills arbetande norrländska kommer hem och förgyller tillvaron kanske blir det en pilsner kanske svamprensning eller kanske en kombination av två goda ting sedan skall mat kokas tror att Italienska köket får stå förebild pasta i kryddig tomatsås smörstekt bröd och givetvis dom svarta ihopa med löken, då snygga lökar står för komplett helhet så fullbordas även maträtten av dom samma. Så lökar kan man ha till mycket.

glömda glasögon och njurvärk

Det ska sägas att lika säkert som vårens ankomst lika säkert så dras gummistövlarna på då gummi har en förmåga att göra tubsockor våta men från insidan, så fan vet vad som är bäst. Svamp gör sig bäst i skogen och hösten har fått fäste så oxå en och annan fästing, fästmön var med med svår svamppsykos från föregående år, då hon härstammar från det karga norrlandslandskapen där avsaknaden av svamp är total på sin höjd kan man finna någon burk med champinjoner på den lokala ICA butiken så ut i skogsmarkerna där korgar har fyllts igenom åren fattighushållets mat korg bestod utav en pet fylld med vatten och den allena ölburken sparades till dom tre timmar som det tog att rensa så mellan landningen på gröna skylten var ett lyckokast, nu har det tillagats smakrik höstgryta självklart inkluderat svamp, och även toast på gula kantarellen, dom svarta torkar på spetsgardinen och njurvärken är ett faktum blir nog tvungen att sluta med pilsner för brillorna var på under rensningen.

Man behöver ingen svampkorg i södern

På den gamla goda tiden då det vankades svamplockning just likt igår så riggade man inga korgar utan det var bara att sätta sig i detta ypperliga fordon och lägga i lågväxeln och ge sig av. Skulle man få syn på någon av alla dessa hyden utav skogens guld så var det bara till att stanna ta ett par klunkar av kylskåpets guld, för att sedan fylla det perfekt anpassade flaket där för övrigt rymdes lite drickbart plus tilltugg oxå. Dagens skogsturer är av annan karaktär man måste promenera lite mera, skoskav och annat djävulstyg så som svett och mygg frodas i ens närhet den vårlika doft av bränd lera och bensin är ett minne blott, kanske en investering av dyligt fordon kunde vara på sin plats, så man åter igen kan plocka av skogens resurser utan att förta sig. Saknar detta fordon en del.

Poltergeist

Just hemkommen har åter igen varit ute och turnerat fram och åter över pölen, starten på veckan har fått mig en aning uppmärksam då jag har fått för mig att jag jobbar på den flygande holländarn, saker och ting och tro det jag har med egna synorgan beskådat dessa märkliga saker saker och ting har en förmåga att flytta på sig ja till och med nedfalla till durknivå utan att en själ äro närvarande. I början på veckan kan åxo förtäljas att vädergudarna spelade spratt med lätt sjösjuk kock mat skall lagas trots vinbyar på 17-18 sekund metrar F-n vad en så pass stor båt kan gunga resultatet utav det hela träningsvärk att hela 12 timmar stå och parera gungningar värdiga ett tivoli, kanske något för gröna lund till nästkommande sommar. I alla fall yrsel och gungningar till lands pareras lämpligen med b vitamin på burk.

Grisfesten

Så har äntligen augusti hittat och börjat praktisera det augusti är mest känt för varifrån det hela började vet jag inte, men likväl varje år sitter folket och sörplar och spottar skalrester från dessa små spindeldjur klart röda i färgen avlidna efter hett bad kokta ihop med krondillen lite öl och diverse andra hemligheter. Så som är brukligt, öppningsförfarandet på dylig tillställning är en lille en som tillsammans med fulölen släcker både törst och andra behov
Det rostade brödet täcks med ost av världsklass det enda goda som kommer från denna del av svea rike man kan tycka att gamla sedvänjor som denna skulle upphöra i dags datum men ursäkter för att dricka sprit dör inte så lätt. Man kan oxå likna en långt framskriden kräftskiva som en grisfest.

Cellskräck eller myspys

En vecka på östersjön har nu passerat förbi i sakta mak ännu en gång har ala carten gästas till min stora glädje för det är där den slitna kroppen trivs som allra bäst. Mat har kokats mat har stekts och bäst av allt mat har ätits och själen har fått ro, aldrig har en öl smakat så bra som när sju dar har avverkats och soffan hemmavid känns som fyrastjärnigt lyx att kunna sträcka på benarna utan att väggar i små hytter tar emot
för så är det båten hyser inga större utrymmen allt känns trångt och bökigt. Efter ett par tre dagar så måste man kliva iland för fast mark och naturelement så som vind och frisk luft möjligen en pilsner i goda vänners lag "A-LAG" enda skillnaden är att bänken är utbytt mot en stenhäll någonstans i den Åländska arkepelagen.

Vem vill ha en merca

Så har dagen kommit sju långa dagar har passerat, och man skall åter borda.Veckan har mestadels handlat om att göra små reparationer på trilskandes mercedes varför kan bilarna inte vara som förr då mekaniken inte ersatts av en massa givare som amatörmecken inte ens vågar gissa funktionen på dessutom så tar plånboken stryk av alltför dyra reservdelar, så man får hålla igen på pilsnern tillika på pizzan. Men en liten ljusning finns vid horisonten då möjligt fel har funnits så bara hålla tummarna och ta en ny dust om sju långa dagar till sjöss.

Sommar sommar sommar

Sitter med morgonkaffet balkongdörren på vid gavel vinden leker och har så gjort i ett par dagar, rasslet som från lönnarna strax utanför överröstar ljudet från televisionen, men vad gör det vindarna månde vara starka men dom är varma underbart är dock kort och då det talas om en svensk anpassning av semestertider så kan man inte bli annat än förbannad. Ponera att vi som övriga europa ja dom länder som antingen har sommar året runt eller i vart fall en bra bit in i september, då vi redan har börjat återgå till att bli vita i skinnet och komma ihåg hur mycket vi faktiskt behöver sommarmånaderna för att klara av den än längre kalla perioden, det är klart som korvspad att ölen på uteserveringarna skall intagas under just denna period inte lika lockande att sitta där i oktober månad då våta löven far, nä ta inte ifrån oss årets höjdpunkt låt även svenskarna njuta någon kort månad om året. Naturen har har sett till att så är fallet. Sällan kalvar rådjuret i januari.

Ala carte

I sju långa dagar har arbetet till slut kommit till sin linda och ej missnöjd med arbetsuppgiften som mig tilldelats, ala carten det ultimata och stället där man genast känner sig som fisk i vatten allt är solklart. Veckan började så som sig bör lite ringrost måste poleras bort då det var ett tag sen man utsatte sig för stress servisen det kaotiska när mycket mat ska ut på kort tid, tillsammans med kollega i samma ålder som en annan oxå med begynnande syn nedsättning så två halvt blinda kockar hårt mobbade av övrig köks personal men gammal är äldst och maten lagades och maten gick ut till servisens lycka i ett skick som mycket erfarenhet och kärlek till mat syntes på faten, fem till sex gånger per dag upprepades proceduren och tröttheten satte in dag sex då köket håller en jämn och behaglig sommar temperatur på ett ungefär 45 grader så med mössan på så fryser man ej. Den nu välbehövliga vilan kommer att utnyttjas just till vila, så hoppet står till ytterligare en vecka i stressens tecken när man åter igen bordar.

Pizza sky.

Trots att solfan lyser med sin frånvaro så har den så länge efterlängtade värmen lyckats hålla sig kvar så ifall det skulle komma en skur så tages med fördel tvålen ut då det regnar varmvatten. Imorgon så är det åter dags att borda arbetsplatsen för sju långa arbetsdar troligen eftersom vi har kommit in i högsäsongen då folk och församling skola ut och resa många i besittning av sommarboende på den lilla ön i mellan Svea rike och vårt grannland i öster. Man kan tycka eftersom ledigheten har varit av längre karaktär att ledig kock skulle koka mycket mat, tji vad dom bedrog sig då pizza har blivit huvudsaklig föda åxo enkelt att tillreda för att inte tala om disken man måste ju ägna en tanke åt diskmaskinen så hon inte får nariga händer "obs skämt"nä även kockar har en benägenhet till att göra det lätt för sig och en pilsner är alltid gott ihopa med skitmat.

Ledvärk

Hmm varför måste en tänkande människa tänka här varnar en skylt för vassa kanter vore det inte enklare att bara ta bort den helt så kan ingen sig illa göra only in the states. Nog om detta min sista tur på sjön blev en aning kortare än vad som var tänkt, en hårt värkande och svullen armbåge satte p för fortsatt arbete och midsommaraftonens början tog sin början på akutmottagningen i Norrtälje där man som vanligt får tillbringa mer än en timma för att AT läkaren som drog nitlotten och fick jobba inte tillhörde dom raskares skara medan dom andra läkarna pillade navel ludd och förmodligen slog upp tuvor på nån golf relaterad verksamhet. Men sommartrycket har eskalerat en aning och man jobbar på men hinner aldrig ikapp svetten forsar likt niagarafallet längs ryggen, en av fördelarna med arbetet man behöver aldrig frysa. För säkerhets skull används mössa idioti på hög nivå.

Man skulle vara en anka.

Stinn av makaroner efter en lång och efter belägenhet kall vinter så återstår en trogen väntande gräsand, en kille som fått smak på det Italienska köket kalla om fötterna har dom simmat i den lilla ån nedanför lägenheten tjattret lätt öronbedövande var gång man passerat i och med sommarens intrång så har restaurangen slagit igen portarna för säsongen. Nog måste en anka oxå finna det konstigt nu när man kan låta små barn mata en av dom mest matarvänliga fåglar som finnes och det är varmt och behagligt ute, troligen har alla människor boendes söderut något minne rörande gräsanden månde det vara en strand av soldyrkare där dom med glädje huserar och knaprar mariekex som solbrända lintottar generöst delar med sig av. Den äldre generationen har väl troligen bjudit på pilsnerdoppade brödbitar i ungdomlig okunskap och för stunden så är väl ankans femton minuter i rampljuset endast en första fylla och troligen den enda det elaka är att få smak för pilsner för att aldrig mer få avnjuta en igen.

Fritt fall

Veckan som varit har gått i vågens tecken trots att man är född vädur, veckan hårdstartade med en kryssning över pölen till förbokat hotell i Mariehamn där kursen i hur man rattar en livbåt och räddar sig själv och andra om skutan av någon anledning skulle börja läcka. Så som på många andra kurser så inleddes även denna med en pilsner i Åländskt solsken och humöret var på topp. Dagen efter var det dags för skolbänken något man inte nötte alltför mycket av då man egentligen borde det var bara att låta håret att växa och börja laga mat ett riktigt arbete får man skaffa när man blir vuxen. Åter kursen började med diverse övningar starkt förknippade med vatten hehe plums i bassängen och simma för livet i olika simulerade väderfenomen och med läckande våtdräkt tillika med 20 liter vatten i varje ben så togs en paus för att kasta vatten. Dagarnas höjdpunkt måste ändå vara fritt fall en livbåt som släpps ner i böljan den blå gårdagens pilsner fick man svälja en andra gång tänk ändå om alla pilsner var så, lyckan skulle vara fullständig, ett sjuhelvetes arbete som inkluderar matlagning tivoli och öldrickande allt på betald tid hurra hurra.

Åländsk sommar.

Åter i roslagens epicentrum lokalisationen där det händer som förra veckan då det var gruff utanför den lokala korvkiosken och ett motordrivet fordon fick ett ofrivilligt stopp i största korsningen ja den enda korsningen, ja kan oxå meddelas att grannen tänker klippa häcken så nog händer det saker i byn. Då man för närvarande går på jobb på flytetyget som innehåller både kök"byssa" och sovmöjligheter så är det samtidigt lite parallell verksamhet som pågår, möjligt kan den banala verkligheten verka tämligen ointeressant för andra men på båten så finns den någonstans i hjärnloben, mycket på grund av att man har sitt fasta och inte sitt flytande liv stationerat där. Kontakterna med vänner flyter på via ansiktsboken och mobila enheter som för övrigt kostar många pengar att nyttja. Nu så är man på ett sätt unik då man kan säga att man åker utomlands ca fem gånger om dagen, men inte fan tar solen bättre på andra sidan pölen.

Sju sjösjuka sjömän.

Ännu en gång så har arbetsveckan bjudit på nyanserat och även på nytänk, pölen vi far fram och åter över är månde inte särskilt stor som hav betraktat men djävulen eller kanske neptun tar väldigt lite hänsyn och en före detta fastlandskock har gungats in i själen och då menar jag inte till ro och då sägs det att det knappt har börjat blåsa så en interessant framtid kommer en till mötes. I övrigt så kan sägas att brandövningar hålles tillika säkerhetsövningar och dessa är alltid obligatoriska själv lyckades jag missa en och med mössa i hand fick man förklara för andre styrman varför, kvarsittningen bestod i filmvisning efter avslutat pass i gällande ämne.Pilsner finns att köpa och bastun används flitigt på lördagar alltid med tilltugg i form av åländsk korv i aluminiumpaket förpreppat och klart bara att lägga på aggregat. Nu har tillbringats fem soliga dagar hemavid och nu skall kokas mat i ytterligare sju hoppas vid högre makter att vågorna ligger blanka och still så matfettet i panna stannar i den samma.

Slipsknuten

Ännu en gång så öronen fått sig en omgång och gång på gång så har man frågat sig om det är värt det, och det måste sägas ja visst köksbullrets evinnerliga pumpande musiken från den lilla cd spelaren som försöker överrösta glada utrop som blandas med dom bakfullas ågren sista partiet poker kunde ha hoppas över. Dom äldre kockarna har redan gjort den resan mången gång så i mässen tas korsordet upp och pensionärsnöjen blandas med tittande på usla tv program, för så är det äldst i köket och med en erfarenhet av mer än bara arbete livets skola. Så stod i köket på sedvanligt maner och en av tupparna kommer i ren desperation in och skriker kan nån knyta en slipsknut och det blir tyst ingen åtar sig klädkoden är i fara så vis som bara en hojåkare kan vara så knyter jag slipsen åt spolingen och åter igen regerar tystnaden. Kan så vara att man inte klär sig i ett plagg som inte värmer och inte tillför nåt nämnvärt, möjligen så kan man kanske putsa ekrarna med dyligt plagg.

Vita örnar i massor.

Tiden på landbacken är nu som bortspolad och endast timmar återstår då man än en gång skola mönstra på ytterligare fyra långa dar till sjöss. Resan begynner redan på asfalterade vägar då resan fram till hamn tar på ett ungefär en timme och natten kommer att tillbringas i celliknande hytt som förhoppningsvis inte behöver delas av två meter lång oljedrasut som sist. På morgonkvisten påtages uniformen som som alltid består utav smårutiga kockbyxor av klassiskt snitt lika med illasittande och en av klorin blekt kockrock med lösa knappar som har förmågan att försvinna en i taget det ultimata vore kanske ett vitställ ja en stor overall i svalkande material då kockens kläder aldrig sitter där dom ska. Det skummande vattnet akterut är det säkraste tecknet på fastlandets avlägsnande och dom vita örnarna det enda i zoologins värld som visar livstecken bortsett från en och annan morgontrött kock.

Stäng dårarna det blåser.

I alla tider så länge som båten har funnits så har det av naturliga skäl oxå funnits det vi kallar sjögång och det beror på att gången ändrar sig och kommer att likna en druckens, man kastas imellan väggarna i alla gångar men i köks regionen så blir det genast mer intressant för man bör inte ta tag och skaffa sig stadga då det mesta håller en temperatur som mer lämpar sig för att steka ägg än fungera som stabilisator för vinglig kock ja det kan gunga ganska ordentligt på havet har man blivit varse denna gångna vecka. Jag har redan fått höra skrönorna om stormigt hösthav när hela verksamheten avstannar och såsen vägrar bli i kastrullen och kycklingvingarna tar sig en sista flygtur trots sitt döda epitet, kocken som aldrig förr har jobbat på en båt har flanerat omkring med ett flin på läpparna och har oxå insett att aldrig mer behövs ett tivoli besök igen.

I klistret

Idag ska jag försöka förklara hur mycket mat kan komma ut till väntande gäster alla som någon gång har bestämt sig för att tapetsera om har förmodligen stått och slipat ner dom gamla fogarna, när tapetklistret har rätt konsistens och första våden har hamnat snett och slagsmålet med respektive är ett faktum och dom följande timmarna av hårda ord så anlitas målarmästaren till återstoden av huset. Hemligheten kallas förarbete gemene man undrar hur det kommer sig att kocken påbörjar sitt pass mitt på dan imellan lunch och kvällsmat, för att smärtfritt kunna laga mycket mat krävs vassa kniven ett par timmar och oxå förkokta förstekta halvfärdiga såser senare ett par flinka händer som sammanställer allt det goda kung i köket är den kock med det bästa förarbetet. Så den dagen efterpasset ölen slinker ner så bör man jobba med en nykterist dagen efter. Men det är klart sånt händer ju aldrig.

tvättbjörnsansikte

När solförmörkelsen är ett faktum ja då talar vi om den mörkare nyans som hyn får efter ett par pilsner på soldäck och om och om igen görs misstaget från föregående år sola med hojarna på. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå följderna hyn under behåller sin albylvita bländande nyans med följden tvättbjörnsmask som kommer att sitta etsad i någons veckas tid fast tvärt emot som ett negativ. Apprå på negativ så kan sägas att framtiden nu har börjat gira lätt åt positiv arbete verkar finnas i massor, havets dragningskraft har visat kunna bjuda på mer än tvagningsmöjligheter och fiske jo man kan leva på det havet ger, även än döskalle som en annan. Idag smakade kaffet bättre då i kylskåpet huserade en liter mjölk.

Skepp och hoj och punkterad kock

Livet på böljan den blå inte så pittoreskt och trivsamt som det tycks låta, snarare så har funderingarna kommit att bli hur i helvete man kan klämma in ett par veckors arbetstid på en allena från morgon till kväll kokas mat åt dom hungriga tempot är rasande högt och bullret öronbedövande och då är det ändå bara lågsäsong. Skrämselpropagandan som pratet om rekord 1100 räkmackor på en dag börjar så sakteliga sjunka in tur man inte jobbar i kallskänken då bara tanken gör en matt. Fördelen med det varma köket torde vara alla minnesmärken man tar med sig i form av brända armar och händer och ett och annat litet snitt, jo i stressen så händer ett och annat. Lugnet man känner då skeppet lägger sig vid kaj för natten tystnaden är som balsam bastun är påslagen ölen är kall och köksmästaren säger kom så snackar vi över en pilsner, som alla kockar tycks hylla som en outtalad religiös övertygelse nu är alla titlar kastade man är kamrater det är därför man står ut i en miljö som skulle ge arbetsskyddsstyrelsen hicka.

Spiken i kistan

Spiken i kistan är nog alltid synonymt med att något är över och spikens symboliska värde torde ha ett större inflytande i köksregionen än i något annat yrke, vem har inte"räck upp en hand" hört koka soppa på en spik. Var i från uttrycket har sitt ursprung har jag inte ids att finna på, men nog har varje kock under sina år råkat på sinande skafferier och kylar som gapar tomma. Vid dessa tillfällen så har man endast två utvägar var av att kasta in slängen är det ena, det andra är att låta hornen växa släppa lös dom mörka makterna och börja skapa för fan maten ska ut och nya kreationerna kommer balansera på finlinan mellan gott och nederlag. En massa år i yrket och en kärlek till matlagningen brukar lösa dom mest kniviga situationer då snabba senvägar är kockens bästa vän. Hemmavid så är skafferiet inte det enda som sinat, till och med malen har tagit ner flaggan och flytt slagfältet, då jobb varit en bristvara i någon månads tid. Spiken har varit slut i någon veckas tid och soppan på smånubb gick åt igår undrar just hur frikasse på gipsskruv kommer att smaka.

Ekparketten.

Nu är det pjåsk igen samma visa som föregående år och snart har stigarna i ekparketten börjat bli märkbara för blotta ögat "jag har tråkigt" aldrig igen så kommer ordet tråkigt att arbeta nämnas i detta hushåll. Att sitta hemma äta och dricka gör att man kommer stå stadigt när det blåser för så är det att motionen man ådrar sig är hårt förknippad med arbete gärna långa varma pass egenvalt självplågeri men ändå med känslan av att gjort nytta. Har börjat inse att sysselsättning är lika med att må gott när man äntligen har lediga dagar, lika så väl att ta en kopp till för den här kafferasten verkar aldrig ta slut.

Apoteksgenomgång

I strila strömmar rinner smältvattnet ner i överfyllda stuprännor, och likt japansk vattentortyr faller den ena droppen efter den andra mot vårlerig mark och ändå kan man känna att vändningen är här vi går åt vår och livslusten ökar med åtskilliga % uteserveringarna skottas rena från det sista av vinterns härjningar och snart kan njutas den första vårölen om i vanliga fall den smakar helt superbt så är den här en gudagåva det är något visst med att inhalera vårens första ihop med dom i vintertid frånvarande pollen så ner med en klunk och sen nysa ett par gånger inte kommer vintern tillbaks när man fått ett av dom säkraste vårtecken "jo pollen" dessa små djävlar kan inte upptagas av dammsugare ej heller stängas ute då öppna dörrar hör våren till. Så det är väl bara att fortsätta nysa medan kroppen intar sin vårbruna ton, lycklig är den som har zyrlex hemma.

Kläderna gör mannen.

Så som vanligt är när man har lite för lite att göra så brukar hjärnan sätta fart, understimulans är osunt och när korsorden har fyllts i all mat i huset är kokt och man till och med ställer sig med brödkaveln för tillverkning av småfralla då har man hamnat i tristessens näste. På vårkanten vill man likt våryster kviga dricka pilsner och hålla hov på våra uteserveringar där solen värmer utifrån och pilsnern sköter om det invändiga. Andra intressanta tankegångar är att det namn man en gång i tiden ådrog sig då man hoppade ut i världen och ropade hejsan, Ulf som med sina gamla anor torde betyda ulv jo varg med annat ylande. Nog om detta att arbeta som kock innebär ock så en klädkod att dra på sig paltorna i det stora hela är ok "men" mössa inomhus i det fåtal av arbeten där man inte kommer frysa sätta locket på låta värmen rinna längs benen, Kläderna kan inte göra mannen ej heller kocken för mat kokas lika bra om så man skulle vara spritt språngande.

Ansiktsboken den kalla verkligheten.

Det var ganska vanligt att under uppväxtperioden, för övrigt en osedvanligt onödig tid att man någon gång införskaffade låtsasvänner bara för att fantasin inte satte käppar ibland ekrarna. Som vuxen så har man med åren oxå skaffat en hel drös av vänner men med dagens mediala hjälpmedel och en klart mycket mer begränsad möjlighet till att släppa loss fantasin så har oxå sättet att umgås på ändrats radikalt det första gemene man gör efter en hel dag av förvärv "och om möjlighet ges även under dagens gång" så sätts ändalyckten ner framför kompisskärmen måste bara se vad berra gjorde i helgen hmmm...... vad hände med jag slår en pling näää det har uppstått en osund och oxå ett abstinensskapande rellationscenario som om några flera år kommer innebära att vi ej längre kommer träffas då får man sitta och dricka sitt fantasikaffe helt allena. Varför gå ut alla vet att man gjorde tvåan kl. 11 för det stod på Facebook.

Som en gummiboll.................. och tillbaks.

Än har det inte slutat att gunga jo biverkningen av en längre tid ombord, att stå i kabyssen så kallar man köket har varit av annorlunda karaktär man har inte jobbat i kök förrän man har stressat sig igenom det enorma trycket som råder ombord allt ska ske helst på en gång. Efter ett par svettiga dagar så börjar saker falla på plats man börjar ana rangordning och till och med vem som är chef bryderitiden är över och god och glad brukar man stekbord som matfettet åker från ena sidan till den andra trots obefintlig sjögång ruvar mig för den dagen då det kommer att blåsa. Min inkvartering kan man nog säga är lättstädad då kvadratmetrarna är lätträknade och badrummet gör att armbågarna hålles längs sidorna under duschen mysigt för en icke klaustrofobisk. Mässen kan liknas med en skolmatsal där det serveras mat och potatis konstant så hungrig torde man inte bliva. Mässen hyser oxå ett par mediaburkar där man kan förkovra sig i nyttigheter, ja oxå en personaldator så kontakten med omvärlden läs "facebook" inte går en förbi hemska tanke. På det stora hela kan sägas att jobbet har potential för att skapa den hatkärlek man söker.

Svanrövar är naturligt vadderade.

Ett sakta guppande över ålands hav vågor som bryts ner mot bogvisiret och förhoppnigsvis håller tätt ty det är en bit att idka bröstsim för en otränad, det är nära nu efter avklarad läkarundersökning och endast ett fåtal dagar kvar att arbeta. Tankarna går i vågor i en strid ström far olika scenarium ja olika nåt annat man pysslat med nu ska man koka potatis på gungande spis och bo under celliknande former troligen är sviterna reserverade för mer eminent härskap dom betalande. Snart kommer svinet att husera i kölsvinet bland annan barlast och har jag fått lära mig oxå provianten som medelst hiss tas upp i köksregionen vart efter som, man får hoppas pråmen är vid god vigör då man saknar det värmande svandunet tillika flytförmågan för så här års är det kallt i vattnet.

Dom sju haven.

Under sin mest aktiva tid i runda slängar runt den numer vintriga decembermånaden, så har man fått bukt på den glöggstinkande uppenbarelsen som vi kallar tomte han har gjort sitt. Tydligt är att firmans snabbaste skor som chefen förärade mig någon gång i oktober månad nu har återgått till att värma skohyllan. Som en fri man hårt arbetande så har måndagarna alltid varit av ondo, men då det den senaste tiden har varit en dag av rekreation och fri tid så har njutits varenda sekund att börja veckan med elaktisdag har gjort veckorna kortare, nog om detta saken är att ledig har kommit att bli synonymt med inskränkningar av den frihet man kan känna då man har ett jobb. En ljusning i horisonten är dock att man kommer få se mycket av den samma då ett av dom stora rederierna hörde av sig och erbjöd sju hela dagar på dom sju haven, Måndagen den första mars är lika med påmönstring efter det kan dom försöka kalla mig landkrabba näää får nog bli sjöbuse, så dags att gadda in ett ankare lite mer akterut, och nog blir potatisen kokt även till sjöss. Lönen är numer i hamn.

Sjösjuk

Man får hålla en och annan tumme för att man har ett välutväcklat balanssinne, för matlagning på oceanerna nja eller snarare dom små haven kan förmodligen ställa till det då såsen i kastrullen gungar i takt med dagens väderlek. Kommer osökt att fundera på om det är möjligt att gunga ihop en smörsås tänk vad man hinner med vid sidan om, en rotborste i zinken och i med potatisen. Att angöra köket och merparten av förarbetet har skött sig självt. Nja som potentiell matlagare på ålands hav så får man nog kavla upp ärmarna ett snäpp till, då alla fyllon skola blanda ut nydrucken frukost med den fasta formen av livsmedel, har vid några tillfällen haft glädjen att ha låtit vikingline transportera min berusade lekamen att vakna på en båt är lika med handfat fyllt av alkoläsk, och då kvällens sista pilsnerinköp oxå resulterar i liten påse med is som håller en behaglig temperatur på morgonens frukost. Morgonstund har guld i mund eller handfatdryckjom.

Stockholms blues

Hur mycket jag än försöker skapa lite lungn i själen, nedflytten till vår lummiga arkepelag kändes gott. Arbetsmöjligheterna stod för dörren ja. Ändå har det smygit sig in ett visst tvivel hon kallar på mig ett livslångt förhållande oavsett om ränderna går uppifrån eller kan anas vågrätt så är en sak säker dom går aldrig ur mer tvättäkta än så blir det inte. Våran huvudstad har satt sina spår, att nedslagen på ändalyckten vid någon av kajerna och skåda ut över glimmrande riddarfjärd är vyer av lyckliga och bekymmerslösa tider kanske är hon så förankrad och kanske är det för att hon stått för min försörjning under alla dessa år utan att någonsin svika. Många människor gästar henne alla vill dinera ett toppenscenario för snart arbetslös kock. Huvudstaden livligheten och en aldrig falnande glöd, man känner av närheten trots dom fem milen som skiljer oss åt, kanske kanske har tänts ett hopp en låga kanske är man så mycket Stockholmare så att seperationsångesten kommer föra oss samman åter igen, ändast hin håle vet.

Kattdjävlar

Så har man gott och våndats polaren pär och hans infernaliska jamande har lyst med sin frånvaro. Utsläppt dagen innan raketerna for till väders, hemkommen två långa veckor senare en mager skrake med delar av vinterpäls i gapet på en av konkurrenterna som torde gått vinnande ur striden, efter att han legat på återhämntning i ett par dagar så börjar klagosången åter igen släpp ut mig i den allemansrätts berättigade naturen. Valet var fattat med en enkel anledning kattvrål eller sova igenom hela natten, kan säga att skönhetssömnen gick i första hand för man vill väl inte vakna med tepåsar under ögonlocken, kan tycka att dom blodsprängda blickarna kan sparas till dom tillfällen då det är berättigat, som dagen efter. Men så händer det som kan förväntas av matglad kattdjävel han är tillbaks efter mer eller mindre än tjugofyra timmar så nu är det slut på lungnet, känns relativt ok med tanke på att man inte ens har det minsta till övers för kattdjävlar.

Hurra jag kommer till himmelen

Många gånger i detta nu så har det svurits, många gånger har jag lovordat den globala uppvärmningen man tillhör ju det fåtal som skulle uppskatta palmer och exotiska blomster i våra rabatter och uteserveringarna skulle aldrig behöva lägga ner på grund av det som dom sista åren har varit endast ett minne ja vinter helvetet. Bilen den annars så i solen skimmrande lacken är frostvit motorn sköna spinnande har förvandlats till tystnad tur att det existerar firmabilar, som tar en dom tio kilometrarna genom frusna furor och helvitt landskap, rådjuren står och lapar vägsalt så lite slalom på morgonkvisten piggar upp. Ungnar som går på tvåhundra grader utan innehåll och dörren på glänt för att kunna arbeta utan skridskor på fötterna, varför lämnade man värmen i norr är detta möjligen en ny istid som en farsot har spridit sig söderut en sak som är helt säker att man kommer få husera i himmelen då man genomlevt helvetet här nere.