När man tror att man upplevt det mesta i smärtväg så finns bara en nivå kvar och det är ännu mer smärta, det som kan överbrygga det vi trodde var det värsta. Har nu varit behjälplig i sju långa dagar och har bara tio kvar, och kroppen börjar redan knorra om det har med ålder att göra tror inte det för hjärnan har berättat att jag bara är tjugofem och att jag orkar, och visst en dag i taget maratonpassen kommer alltid att existera inom restaurang och glad i hågen så tar man dom man är ju "bara" tjugofem eller hur???? nja det onda går över ryggen värker men vad fan det är bara tio dar kvar, sen ja sen sätter man sig i automobilen för sista resan upp, sen bara femtio mil kvar, och då kan man ta det extrajobbet man just blev erbjuden näää man lär sig aldrig man är ju bara tjugofem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar