Stockholms blues

Hur mycket jag än försöker skapa lite lungn i själen, nedflytten till vår lummiga arkepelag kändes gott. Arbetsmöjligheterna stod för dörren ja. Ändå har det smygit sig in ett visst tvivel hon kallar på mig ett livslångt förhållande oavsett om ränderna går uppifrån eller kan anas vågrätt så är en sak säker dom går aldrig ur mer tvättäkta än så blir det inte. Våran huvudstad har satt sina spår, att nedslagen på ändalyckten vid någon av kajerna och skåda ut över glimmrande riddarfjärd är vyer av lyckliga och bekymmerslösa tider kanske är hon så förankrad och kanske är det för att hon stått för min försörjning under alla dessa år utan att någonsin svika. Många människor gästar henne alla vill dinera ett toppenscenario för snart arbetslös kock. Huvudstaden livligheten och en aldrig falnande glöd, man känner av närheten trots dom fem milen som skiljer oss åt, kanske kanske har tänts ett hopp en låga kanske är man så mycket Stockholmare så att seperationsångesten kommer föra oss samman åter igen, ändast hin håle vet.

Kattdjävlar

Så har man gott och våndats polaren pär och hans infernaliska jamande har lyst med sin frånvaro. Utsläppt dagen innan raketerna for till väders, hemkommen två långa veckor senare en mager skrake med delar av vinterpäls i gapet på en av konkurrenterna som torde gått vinnande ur striden, efter att han legat på återhämntning i ett par dagar så börjar klagosången åter igen släpp ut mig i den allemansrätts berättigade naturen. Valet var fattat med en enkel anledning kattvrål eller sova igenom hela natten, kan säga att skönhetssömnen gick i första hand för man vill väl inte vakna med tepåsar under ögonlocken, kan tycka att dom blodsprängda blickarna kan sparas till dom tillfällen då det är berättigat, som dagen efter. Men så händer det som kan förväntas av matglad kattdjävel han är tillbaks efter mer eller mindre än tjugofyra timmar så nu är det slut på lungnet, känns relativt ok med tanke på att man inte ens har det minsta till övers för kattdjävlar.

Hurra jag kommer till himmelen

Många gånger i detta nu så har det svurits, många gånger har jag lovordat den globala uppvärmningen man tillhör ju det fåtal som skulle uppskatta palmer och exotiska blomster i våra rabatter och uteserveringarna skulle aldrig behöva lägga ner på grund av det som dom sista åren har varit endast ett minne ja vinter helvetet. Bilen den annars så i solen skimmrande lacken är frostvit motorn sköna spinnande har förvandlats till tystnad tur att det existerar firmabilar, som tar en dom tio kilometrarna genom frusna furor och helvitt landskap, rådjuren står och lapar vägsalt så lite slalom på morgonkvisten piggar upp. Ungnar som går på tvåhundra grader utan innehåll och dörren på glänt för att kunna arbeta utan skridskor på fötterna, varför lämnade man värmen i norr är detta möjligen en ny istid som en farsot har spridit sig söderut en sak som är helt säker att man kommer få husera i himmelen då man genomlevt helvetet här nere.