Skoterdjävlar

Man kan nog utgå ifrån att det tänkande organet i min lekamen har sagt upp sig. Nu balanserar hela min annars så trygga tillvaro på en skör tråd, norrland ja vad ska jag säga. Ska imorgon ner till restaurangen för ett sista pass, sen ska det packas kanske oxå bli lite packad, nostalgiska tankebanor har börjat cirkulera i hjärnbarken, lämna stockholm är man riktigt klok. Jo så är det har lämnat in pappersbibban allt är uppsagt alla band är klippta, man är fri. Nu har man påbörjat resan och det är bara att åka med. Gladast av dom alla liten dam som troget suttit uppe på kvällarna för källskonversationen, lite lättare torde det bliva, nu kan jag fysiskt jaga henne i säng. Livets vägar följer för närvarande E4 norrut.

Lite rappakalja

Ibland är tanke och ord samma sak, ibland kan tystnaden säga mer än det uttalade ordet. Men en sak som är säker är att sagt ord är sagt, ibland sagt i all hast då utan eftertanke, kanske kan man tolka det som den riktiga viljan, kanske tolkar man det som sin egen vilja, man hör det man vill höra. Fast den egentliga betydelsen var av annan karraktär. Giftemål är något som från manlig synvinkel kan tolkas med en rysning, men ur ett kvinnligt perspektiv tolkas som fest. Någon myntade ett av mina favorit ordspråk "att tiga är guld"då man inte kan sätta sig i rävsaxen, det som inte är sagt kan ej heller tolkas. Däremot är det fritt fram att citera det sagda ordet, och det kan kännas skönt att dom stora poeterna inte kunde hålla käften, i annat fall vore citat utan betydelse. Men lite eftertanke kan inte vara av ondo, då orden kommer att förstås på rätt sätt. Oavsett så är den som får sista ordet en pratmakare av rang.

Dom dimhöljda bergens sörlännigar

Som en kommunistisk kolumnist med moderata åsikter en gång skrev, bergen är till för alla. Folk som mestadels är vana vid slättmarken i söder, vidsträckta arealer med uppodlad mark, rapsfälten som lyser gula och sprider en doft av begynnande sommar. Saker som man av ohejdad vana har vant sig vid under fyra decennier, nu har sörlänningen tänkt att emigrera, ja röra sig norrut släppa taget storstadslivet är till ända. Men så är det rörelser kan startas av en allena kullerbytta, månde det vara ödet som med sina nycker ställer till förtret och funderingar för sörlänningar. För med säkerhet kan sägas att vi älskar inte klimatet och troligen ej heller dom inande myggen. Men norrländskans dragningskraft är stor, och möjligheterna har visats sig vara många, och på det har vi tagit fasta. Förhoppningsvis går allt det vi önskar våran väg, hinder är till för att bestigas, och snart nog kommer vi skyla oss under samma tak. Men som sörlänning valdes kompromissen halva vägen var.

Arabica

Jo nu sitter man framför den lilla datorn, det eviga morgonsällskapet står rykande och sprider en känsla av trivsel, jag brukar undra ibland om det överhuvudtaget finns något som kan få en på så bra humör, som denna dryck. Sen har man automatiskt en självklar start på dagen, och pigg blir man. Lika grinig och vresig om det över förmodan skulle ha sinat i bönbehållaren, dom bästa av mornar är när min böna gör grovjobbet och dofterna sprider dubbel glädje. Man får konstant be en bön för denna plantas överlevnad, för vad skulle annars ge dagen en sån abstinens hämmare, ja för beroendet finns där, och får gärna fortsätta finnas, då starten på dagen blir ljuvlig. Än bättre i helgen då man får umgås med flera bönor visserligen med olika egenskaper men alla lika beroendeframkallande och skapande av lycka, och välmående.

Kattfan magrar

Har hört ett och annat ryckte om min annars så runda och trinda katt. Tog mig hela hösten att få honom jämnrund, ett ganska krävande arbete man måste ägna förmiddagen till att tömma kylskåp på gårdags middag, sen är det bara att fortsätta mata, inte vika ner sig. En jämn ström av gott, och man har kompis för livet, visserligen jämnrund men trogen och lycklig. Får väl skyffla i han lite till helgen. Så han håller formen.

Bussig helg

Efter att ha förverkligat min dröm, åka till metropolen ja till storstan. Efter att ha bott med kiwistammen trodde jag i min enfald att den enda vägen var storstan, ack vad jag bedrog mig har nu bott och förvärvsarbetat i snart tre veckor. Det enda man har ork till är åka till jobb sen hem och tröstäta ja som alltid när jag är less halkar ner ett och annat vinegum, ej heller pilsner är att förakta, har fattat att till helgen kommer fattas dom stora besluten, dom kommer fattas ihopa med min norrländska, ska ta mig för något annorlunda ja åka buss, sju timmar upp sju timmar hem jo det ser man verkligen fram emot. På fredan ska oxå avklaras ett 40års kalas, så man får väl grunda på bussen, sen försöka hinna till träffen för en pilsner. Då köksmästarn ville språkas vid, ja ljuga lite över en öl. Sen på lördagen ska åkas några mil titta på framtidsplanerna, hålla en och annan tumme, för framtiden. Så sen på söndagen kanske vi hinner umgås i lugn ro, kanske behöver ett tuggummi.

Satans lockrop

Ensam som bara en kock kan känna, stod man och kokade mat åt dom lyckliga tu. Alla dom par som intog sin alla hjärtans middag på restaurang och dom är några. Hade för första gången arslet fullt och njöt varje sekund det är vad det handlar om många bollar i luften känslan av totalt kaos. Lugnet efteråt när luften slutat darra efterätterna är ute, ja för folk sätter i sig sötsaker på denna dag en av dom bästa dagarna för efterätter. En av dom sämsta dagarna för en kock många tvåor sex tallrikar på varje bord men tiden rusar sta. Lika ensam var norrländskan i sin stuga dessutom total avsaknad av malthaltiga drycker, tyckte hon var förtjänt av en allahjärtans pilsner. Men tiden traglar sig fram mot händelserik helg en typ av avgörande helg. Oavsett vad som sker så blir man väl tvungen att putsa till norrlandsdialekten då satan kallar.

Simkunnig

Ensam har man vadat i den lilla bäcken, enda sen barnsben har man rört sig i och omkring sina egna vatten. Ty vatten är en viktig del, och förmodligen och förhoppningsvis har alla sina barndoms minnen i tryggt förvar även dom vattenrelaterade. Sen kommer dom olika typerna av vattendrag att vara med under resans gång, och man stöter hela tiden på nya. Visst har man varit ute på djupt vatten någon gång, till och med en och annan grundstötning, men än så länge har man inte råkat på något riktigt botten napp. Kustbo är man östkusten men ändock, vatten har omgivit en sen man var en liten pilt. Snabbt lärdes fördelarna tråkigt hade man aldrig när man släpade hem dom nyfångade abborrynglen till moderns förtret, hastigt stekta i panna satt man stolt som en tupp och spottade ut resterna av nåldynan. För en kustbo är inland inget alternativ, närheten till havet starkt synonymt med frihet. Så nog kommer man fortsätta att vada om än i nya vattendrag. Kanske oxå ett och annat nakenbad med norrländskan.

Horan och idiotin

Torsdag förmiddag tiden sniglar sig fram, önskar att man kunde börja någon timme tidigare men arbetsplatsen för närvarande öppnar inte förrän kl 16. Allting är glasklart den hemska sanningen är ingen äter mat på söder, dagarna blir oändligt långa, skåpen fulla och man får lirka och lura gäster till att äta någonting. Ja den största horan säljer mest ölen säljer sig själv, lågkonjuktur men till pilsner finns alltid dollars. folks något förvirrade prioteringar hellre en öl och glömma dåliga tider, kanske även lätta ett kilo eller två, mat är inte nödvändigt i kristider. har redan börjat fundera, kan man kanske redan nu ge tappt, flytta för om man ändå ska hora så kan man göra det för egen profitering och samtidigt vara lycklig. Nu ger jag stockholm fingret, kanske komma jag till norrland.

dödskallar är vi allihopa

Ibland kan man känna sig lika dum som man defakto nog är, efter en månad i storstaden så har jag ännu inte sett till fördelarna. Jo visst man har släkt och vänner närmare men inte fan träffas man oftare, alla är upptagna med sitt. Barnen går i skolan och är som regel upptagna med sitt på helgerna. Kanske har det sakta men säkert växt fram en säkerhet att säkert veta jag kan bo vart som helst och ändå ha samma kontakt med vänner och bekanta. Fördelen med detta vore att norrländskan med säkerhet väljer att skyla sig under samma tak, och ingen av oss behöver sitta 50 mil ifrån och tråna. Hoppas på att medla flytta halva vägen var, kanske inte låter riktigt klokt bosätta sig på plats man aldrig besökt. Men vad har det för betydelse vi kan bo ihopa. Livskvalitet är att dela en flaska vin en måndagskväll bara för att lusten faller på, att vakna på morgonen dricka dagens första kopp tillsammans, sen var har mindre betydelse. Hellre vilsen dödskalle än ensam. Nio månader i satans domäner har gett ett obehagligt uppvaknande stockholm är inte den enda vägen.

Sopstrejk en vild sådan

I dagsläget behöver man införskaffa ögon i nacken, då sophämtarmaffian har lagt ner verksamheten. Stockholms kår av idogt arbetande återvinnare har gått i vild strejk, bergen har har börjat röra sig mot skyarna, och dom har inte samma oskuldsvita färg som i norrland. Men det finns ett antal invånare i denna stolta stad som inte klagar, råttan har ju en förmåga att gotta sig i våra överblivna rester. Om man betänker att det går på ett ungefär fyra till fem rattus rattus per invånare ja mänskliga invånare i storstaden, så har dom nu guldläge att bygga på stammen lite, mycket mat och mild vinter, ja dom är gynnade dom rackarna. Så för nu känns husdjur som överkurs då man har många vare sig man vill eller inte. Jo det är inte bara fördelar med storstadsboende.

Omega 3 giftet

Tidigare har jag talat om kanons rike, och det kan jag berätta har varit där och det är ingen munter tillställning. En stilla tillvaro oron som kittlar dödsskönt i kistan. Skola det komma några lik för jag tyar inte längre. Gäster kan inte litas på kunde dom inte tänkas äta en bit, och inte bara konsumera malthaltiga. Pub är ingen drömtillvaro för en kock som vill laga mat. För en kock som står i attackposition med syftet att sätta kniven i "död" ko för att mätta en av icke vegeterianerna, för dö ko äter man på det kungliga södermalm. Fisk simmar antingen i sjön eller akvarium, om man försöker få någon att äta dyligt rynkas det på näsan, nästan lika obefintligt som att få någon på söder att dricka vatten, för fan fiskar pippar i det. Ska snart ta mig in mot storstan för att hämta lycklig norrländska, sen hem och må bra.

Allmän fylla och förnedring

Efter att varit på arbetet kanske inte slitit ihjäl mig så här långt, så har den grymma sanningen gått upp för mig. Jag jobbar inte på en kreativ matlagande restaurang, jag knäcker på en pub. Personligen så är man av den åsikten att man väljer att gästa en lokal "för"att förtära en eller flera pilsner, en god matbit är inte heller fel. Men att komma in i ett skick, någonstans mellan knappt talbar och medvetslös och ändå bli serverad, i mitt yrkesval valde man att laga maten men måste ändå tycka att helheten är viktigast, Man serverar inte fyllon, då dom inte tillför så mycket mer än misär för övrig gäster. har börjat fundera är det här staden i mitt hjärta är det här man vill vara yrkesverksam. Eller vill man flytta ut till lugnet på landet. En hård tankeställare att få distansen till storstan. Mitt stockholm apellerar inte längre. Tänkte kidnappa norrländskan och fly till lugnet.

Ensam i en damm

Snart börjar man räkna timmar istället för dagar, ser fram emot helgen. ska bli skönt att krama norrländska istället för kudde. Får väl se till att hon får sova ut ett par dar, då sömn har blivit en bristvara. Då hon tappert sitter uppe när jag landar hemma i hennes tillvaro sent.

hungersnöd

Trötthet jo det finns ett otal varianter på urlakade kroppar. En av dom är skön känsla av att få gneta på laga mycket mat, ha en stor och matglad publik, som efter intagen middag lyckliga promenerar hem i kall storstadsnatt. Sen finns lagomkvällarna när det droppar in ett antal hungriga, som sena efter förvärvet inte tyar att knåpa ihopa något hemmavid, och därför söker en enklare utväg, restaurang. Fortfarande helt ok allt går sin gilla gång, sådana aftnar är oxå helt godtagbara. Men sen kommer vi till mitt största aber kvällar som den igår, glad i hågen går man in i köket med avsikt att koka, bra ideer skola finna sin väg till tallrik. Eftersom det ibland kan vara lite trögstartat så är man inte orolig, dom kommer, dom är bara lite sena. Men icke raklång har man stått i åtta timmar inte lagat mer än fyra mat, och dom behagade komma tjugo minuter innan köket stängde. Som sagt den värsta tröttheten är när man inget producerat överhuvud taget. Kanske har även stockholmarna slutat äta, till en kocks förtret.

Spat

Klockan tickar snart är hon i stan, tre arbetspass kvar. Så har vi många timmar tillsammans. Lite rekreation från den annars så grå vardagen, en färgklick en liten solstråle i betongsamhället. Man kan koppla av några dar, planera lite framtid. Bara må bra.

Fisksätra

Storstan ja man kan nog ha delade meningar, stan är indelade i olika statusområden. Man kan bo i det i dom fina områdena där kötiden för lägenhet i allmänhet rör sig om femton till tjugo år, sen kan man som merparten bo i kranskomuner, även olika indelningar där bra och mindre bra. Sen kan man som jag bo i Fisksätra som direkt är att jämföra med bronx, ganska tuffa kvarter med mångkulturella inslag som det heter, hårt segererade områden med väldigt få kvarvarande av ursprungsbefolkningen. Man kan undra varför storstäderna blir indelade på detta sätt, det har kommit att bli en grogrund för krimminalitet och dumheter. Ska nog nämna att dom flesta arbetar och sköter sig, men man kan inte sluta ögonen och låtsas som om det regnar. Statistiskt är brott och vandalism större i dessa kvarter. Fisksätra byggdes i början av sjuttiotalet, då som nu behövdes många lägenheter arbetsinvandringen som våra kära politiker valde att kalla den, behövde boende. Nä man kan undra av och till varför man bor kvar i stockholm, kanske är det för man är född och uppvuxen och hemma är bäst. Ska faktiskt tillägga att det finns mäniskor som jobbar för allmänhetens välmående även i dessa kvarter.

Död grävling stuvad ekorre

Idag ska man ge sig iväg till arbetet, för ett femte pass man kan nog kalla det för undersökande verksamhet. Känna av läget inom vilka ekonomiska ramar, ja vilka pengar man kan presentera på en tallrik. Än så länge känns råvarutillgången lite reducerad men det kan väl ändras, om publikum strömmar till. Återstår att se. Solen strålar har lyckats nå jordskorpan då molntäcket luckrats upp mer och mer, varpå humöret har tagit rygg på den allt klarare dagen. Sen när man dessutom vet att man bara behöver nöta på knivarna fyra dar denna vecka, för att sen bege sig till centrum av storbyn och hämta norrländska som åter igen satt ner ändalyckten på y bussen, för storstadsliv. Troligtvis blir det jag som bussar upp nästa gång. Hon får väl hämta mig så som jag hämtar henne, troligtvis drickandes b vitamin på träffen.

Pingvinblod

Man kan nog säga att det trots omständigheterna är skönt, att komma hem efter att varit boendes i resväska. Nio månader är en ansenlig tid, särskilt som man packade för en kortare period dom svarta t- tröjorna har hamnat i en gråzon, så även en själv man befinner sig för ögonblicket i ingemansland. En av fördelarna är den nedre gränsen för pingviner och lappmögel,den går lätt söder om sundsvall, där oxå familjekonstallationerna blir lite mer sydländska. Man har avsevärt större chanser att slippa pingvinblod i släktledet, kan nog vara skönt att slippa måg gåendes i frack. Man kan säga att min tid norrut har varit lärorik, och man har oxå förstått nyttan av vinterdäck, nu kommer man självklart att bege sig norrut hälsa på vänner och bekanta, dock så kommer väljas en tid då asfalten åter igen har blivit svart. Löven gröna och älven isfri.