Häng honom högt "Bore"

Febern rasar ut i våra kroppar men glad man var då våren började göra sig påmind, nu har bore kopplat en halvnelson och återgått till vinter och förnedring. småfåglarna har tappat lusten ett avbrott i kopuleringen. både för talgoxe och fastfrusen trana. Livet hade nog varit enklare i dessa förkylningstider om tussilagon hade tagit sig upp längs snöfria ytterväggar, men den enkla mattematiken är en så liten blomma får skjuta upp premiären, och likt fåglarna åter igen krypa under duntäcket och vänta på ägglossningen. Men lika väl som att man blir frisk efter efterhängsen förkylning, lika säkert skola vårsolen ta över och sakta men säkert utrota lappmögel och istapp, och man får åter hämta isen till groggen ur innestående frys. Om inte satan har andra planer för tvärless stockholmare som vill ha klarblå himmel och vämande sol, dessutom dricka morgonens första med norrländska utomhus, det är väl bara att stå ut.

Grindslanten

I alla tider har människa kunnat överbrygga små vattendrag, och ju längre in moderna tider som vi kommer. byggtekniken och materialet blir starkare, broar sammanbinder idag hela kontinenter, en länk imellan skåningar och danskar som idag är nära grannar, inte som förr då det behövdes baddräkt för samkväm. Själv har man sakta men säkert byggt sig en egen bro, ja till norrland och visst det tog emot att åka över det första spannet, trots lockande och pockande norrländska. Men broar är ganska sällan enkelriktade, har ifrågasatt om man är riktigt klok. Men det är klart en mellanlandning i ingemansland är bara likvärdig med ny destination. Norrländskan är mobil likaså nyinköpt"merca"så villrådig går man omkring samlar småmynt, för fri lejd och öppna grindar söderut. Då halva hjärtat fortfarande gillar storstan, så än är inte segern din satan, var vet bara framtiden och vi.

24

Dom mest väldisponerade timmarna i mitt liv, tog sin början i norrland och slutade norrland. Man har genom åren flyttat runt en del, och nu var det dags igen, planeringen var redan klar ner på fredagen upp på lördagen, då händer det man inte tänkt sig galen kompis säger vi gör det idag upp igen. Hmmm ok några lursamtal senare så var jakten igång, nedkommen till stan packades bilen full och kompis var på asfalten upp, nu skulle bara hämtas nyinköpt automobil. Sen styrdes kosan norrut, jag och norrländskan samt tröttheten kom iväg runt tio hurra fem timmar hundra gäspningar och ömmade kroppsdelar onämnbara i det här fallet ärlandsbrovärk in i varje liten anatomisk detalj. Som vanligt trött och gapskrattande norrländska livade upp den sena timmen, väl hemkommen sova dom kvarvarande timmarna av dyngnet, sen upp kl sju tömma bil, för att återlämna densamma inom dyngnet var gånget. Nu kan man titulera sig norrlänning trots att man bor i en salig röra litet hus mycket saker. Men numer hemma.

Vinter off våren on

Stela lemmar kan vara vara mer eller mindre påtagligt för olika individer, finns även dom som uppskattar. Själv har man känt av dom första vårförnimmelserna, det spritter skönt, humöret och solen har börjat tina upp bores vinterverk man kan känna livsandarna komma tillbaks. Som i alla tider har våren slagit till och man blir lika hänförd varje gång, naturens lappkast livskraften som legat i dvala. Som en blixt från klar himmel, norrlandsvåren skiljer sig från den i storstaden, den anlände med en kraft jag inte upplevt förut. Men inte ska man kverulera då värmen gör morgonkaffet utomhusgott och hyn ljusbrun redan i mars månad. Norrländskan tillbringar dagarna på skolan och stockholmarn pillar navelludd, bortsätt från ikväll då gammal köksmästare ringde och behövde hjälp, skönt att koka några timmar, i annat fall kan kunskaper snabbt bli dammiga. Med näsan riktad mot klarblå himmel skall det drickas ytterligare en kopp. Våren är här.

Komockor och kamomill

Det gäller att släppa taget ty man lever i sin skyddade bubbla, och om något skall hända så så måste man självmant se till att det händer. Det var så som den svindlande flytten till och ifrån tryggheten storstaden där man känner sig hemma på varje liten gatustump, där har man minnen förknippade med omgivningen vart helst man rör sig. Till skillnad från här där alla tallar ser på ett ungefär likadana ut. Ja nu har man konverterat och sällat sig till trädkramarna, betongen är alltjämt grå och har en speciell doft, sommartid mår man som en prins då storstadsdoften angriper ens uppväxt, ja dofter är viktiga och väldigt förknippade med barndomsminnena. Vem har inte sagt det luktar vår när man känner doften av nystartad motorcykel, kanske för någon annan en nyklippt gräsmatta väcker samma känsla. Det som roar tanken för stunden är vad kommer man förknippa med norrlandsvår, inte torde det vara stanken från träindustrin, som redan nu har etsats sig fast i hjärnbarken, dofter som de fakto inte finns på hemmaplan. Men en sak är säker nån liten odör bör man väl medtaga i minnesbanken. Bara hoppas det inte bliva surströmming.

Satan är straight

Så är det när man kan vara sig själv för en liten stund, har haft förmånen att arbeta med livliga manspersoner, gärna dom med spretande småfingrar och alltid nära till skratt. Det livar upp tillvaron för surmulande kockar, som har svårt att ta in ordbajseriet som dom åstadkommer, alltid lika serviceminded och trevliga, och väldigt ofta i restaurangsvängen, en tillgång för alla. Nu är det kockjäveln som tagit steget, flyttat norrut, kommer troligen sakna glättigheten, för i satans karga och snöberikade landskap sitter folk och fä inomhus i större utsträckning. glitter och glamour är ett minne blott. Möjligen kan melodifjanteriet räknas dit, någon vann igår skönt att man fortfarande är ovetandes om rikets representant i vidare fåneri. Tävla i musik är lika med larv, då skönhet ligger i betraktarens ögon. Konstart i alla dess former är bara bra om någon gillar. Satan gillar inte glitter och glamour.

På tur med satan

Man hann bara landa i dom norra delarna av landet, så tog snustillverkningen fart för så är det i det förlorade landet. Långt ifrån den ständigt ljudliga storstaden, har man än en gång förstummats av den öronbedövande tystnaden, det är något som slår en vid varje tillfälle, och nu står man vid tillverkningsutrustningen för snus"förtjus"här har man tiden på sin sida, här hinns med dom saker som våran huvudstad, i huvudsak tid, som hon glupskt stjäler av oss, som egen tillverkning av egensmaksatt prilla. Den ständiga vapendragaren den lilla dosan, som man med hjärnkoll vet var den befinner sig vid alla tillfällen, lugnet som hon medför. Nog om detta norrländskan stångar sig blodig, förbereder små sfärer där snart uppflyttande stockholmare kan stoppa undan sitt pick och pack, och det är inte mycket, en skåpbil och hundra mil. Sen kan man titulera sig kramforsbo men man vet inte för hur länge, men ändå en merit. Resan har påbörjats storstaden känns allt mer fjärran, men hon finns alltid nära, tillgänglig fast på mina villkor.

Satan stockholm 1-0

Ännu en helg till ända, tryggheten kom sprudlande glad med bokstavsbussen på fredagens förmiddag. Hon fick en grand tour hälsa på ytterligare människor i bekantskapskretsen. Sen skulle det packas lite, och det kommer jag att företa mig idag och även avsätta timmar imorgon då tiden gick åt åt annat. Så nu nu är det till att tanka fullt, kan ju passa bra i en tid då man ändå går omkring i tankar, jo flyttplanerna är långt gångna och det är avsevärt mycket mer norrut än en sörlänning kan ta in just nu, normalt sett brukar norrland börja efter slättmarkerna omkring uppsala. Men men nu är man bara dagar och en bensinbehållare ifrån, och det är bara början på äventyret, för så kan jag se på det "destination okänd" ut på hal is. Om inte annat så kommer så kommer året bliva händelserikt och troligtvis oxå givande, bara på med krucifixet för snart rör man sig på satans domäner. Nu gäller bara att hitta tillfällig plats där en plättvändare kan koka lite under tiden resan går vidare. Nomaden har vaknat till liv, och det känns gott

Sirapsdagar och snabb helg

Tiden står still , dofterna av vår och små fåglars kvitter tränger in via öppet fönster, jo man kan känna våren komma. säskilt som arbete har lagts åt sidan, och all energi läggs på nerpackande av redan reducerat hem åren med omkringflyttande har sakta men säkert urlakat antalet flyttlådor. Kanske är det bra då norrländskans strategi har varit av annan karraktär, stort hus lika med mycket saker, får väl medbringa skohorn så man kan klämma in sig och det viktigaste i nåt hörn. Tiden har som alltid bestämt sig för att trilskas då tålamod ja min akilleshäl, har man bestämt sig så ska det hända helst på omgående, varför vänta. Hon brukar skälla lite, och återbringa lite lugn i stressad stockholmskropp, som är redo att ge sig av. Men den som väntar på något gott, väntar alltid för länge.

Rötter och flyttlådor

Jaha då har det snart gått ett helt år sen man påbörjade en av dom största och troligtvis den längsta resan. Den gamla forden har in i minsta skruv lärt sig vägen, nu har hon bara en resa kvar sen får man hoppas på ett lugnare vägklimat så på ålderns höst. Hon är sliten så även jag, det frestar på att umgås på håll. Flyttlådorna ska dammas av och fyllas åter igen. Det reducerade boendet ja att flytta runt har varit en del av min tillvaro som en nomad några år här och några där. Har till och med bott på hojklubbar några år, till barnens glädje vilken liten pilt uppskattar inte spänningen, med annorlunda fader. Som dom uttryckte det skönt att du inte är en svenssonpappa, nog har dom lite att förtälja för sina barn när tiden är inne. Ska bli skönt samtidigt lite nervöst då jag merparten av min vuxna tillvaro har levt allena, men nu är fröet planterat och man får hoppas på god tillväxt, bara tanken på att slå sig till ro ja att rota sig, var det än må bli känns i alla fall tryggt så här långt. Dessutom kommer norrländskan ner till helgen för att bistå i packningsarbetet, troligen kommer vi oxå bli packade.