På tur med satan

Man hann bara landa i dom norra delarna av landet, så tog snustillverkningen fart för så är det i det förlorade landet. Långt ifrån den ständigt ljudliga storstaden, har man än en gång förstummats av den öronbedövande tystnaden, det är något som slår en vid varje tillfälle, och nu står man vid tillverkningsutrustningen för snus"förtjus"här har man tiden på sin sida, här hinns med dom saker som våran huvudstad, i huvudsak tid, som hon glupskt stjäler av oss, som egen tillverkning av egensmaksatt prilla. Den ständiga vapendragaren den lilla dosan, som man med hjärnkoll vet var den befinner sig vid alla tillfällen, lugnet som hon medför. Nog om detta norrländskan stångar sig blodig, förbereder små sfärer där snart uppflyttande stockholmare kan stoppa undan sitt pick och pack, och det är inte mycket, en skåpbil och hundra mil. Sen kan man titulera sig kramforsbo men man vet inte för hur länge, men ändå en merit. Resan har påbörjats storstaden känns allt mer fjärran, men hon finns alltid nära, tillgänglig fast på mina villkor.