Det gäller att släppa taget ty man lever i sin skyddade bubbla, och om något skall hända så så måste man självmant se till att det händer. Det var så som den svindlande flytten till och ifrån tryggheten storstaden där man känner sig hemma på varje liten gatustump, där har man minnen förknippade med omgivningen vart helst man rör sig. Till skillnad från här där alla tallar ser på ett ungefär likadana ut. Ja nu har man konverterat och sällat sig till trädkramarna, betongen är alltjämt grå och har en speciell doft, sommartid mår man som en prins då storstadsdoften angriper ens uppväxt, ja dofter är viktiga och väldigt förknippade med barndomsminnena. Vem har inte sagt det luktar vår när man känner doften av nystartad motorcykel, kanske för någon annan en nyklippt gräsmatta väcker samma känsla. Det som roar tanken för stunden är vad kommer man förknippa med norrlandsvår, inte torde det vara stanken från träindustrin, som redan nu har etsats sig fast i hjärnbarken, dofter som de fakto inte finns på hemmaplan. Men en sak är säker nån liten odör bör man väl medtaga i minnesbanken. Bara hoppas det inte bliva surströmming.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar