Vita örnar i massor.

Tiden på landbacken är nu som bortspolad och endast timmar återstår då man än en gång skola mönstra på ytterligare fyra långa dar till sjöss. Resan begynner redan på asfalterade vägar då resan fram till hamn tar på ett ungefär en timme och natten kommer att tillbringas i celliknande hytt som förhoppningsvis inte behöver delas av två meter lång oljedrasut som sist. På morgonkvisten påtages uniformen som som alltid består utav smårutiga kockbyxor av klassiskt snitt lika med illasittande och en av klorin blekt kockrock med lösa knappar som har förmågan att försvinna en i taget det ultimata vore kanske ett vitställ ja en stor overall i svalkande material då kockens kläder aldrig sitter där dom ska. Det skummande vattnet akterut är det säkraste tecknet på fastlandets avlägsnande och dom vita örnarna det enda i zoologins värld som visar livstecken bortsett från en och annan morgontrött kock.

Stäng dårarna det blåser.

I alla tider så länge som båten har funnits så har det av naturliga skäl oxå funnits det vi kallar sjögång och det beror på att gången ändrar sig och kommer att likna en druckens, man kastas imellan väggarna i alla gångar men i köks regionen så blir det genast mer intressant för man bör inte ta tag och skaffa sig stadga då det mesta håller en temperatur som mer lämpar sig för att steka ägg än fungera som stabilisator för vinglig kock ja det kan gunga ganska ordentligt på havet har man blivit varse denna gångna vecka. Jag har redan fått höra skrönorna om stormigt hösthav när hela verksamheten avstannar och såsen vägrar bli i kastrullen och kycklingvingarna tar sig en sista flygtur trots sitt döda epitet, kocken som aldrig förr har jobbat på en båt har flanerat omkring med ett flin på läpparna och har oxå insett att aldrig mer behövs ett tivoli besök igen.

I klistret

Idag ska jag försöka förklara hur mycket mat kan komma ut till väntande gäster alla som någon gång har bestämt sig för att tapetsera om har förmodligen stått och slipat ner dom gamla fogarna, när tapetklistret har rätt konsistens och första våden har hamnat snett och slagsmålet med respektive är ett faktum och dom följande timmarna av hårda ord så anlitas målarmästaren till återstoden av huset. Hemligheten kallas förarbete gemene man undrar hur det kommer sig att kocken påbörjar sitt pass mitt på dan imellan lunch och kvällsmat, för att smärtfritt kunna laga mycket mat krävs vassa kniven ett par timmar och oxå förkokta förstekta halvfärdiga såser senare ett par flinka händer som sammanställer allt det goda kung i köket är den kock med det bästa förarbetet. Så den dagen efterpasset ölen slinker ner så bör man jobba med en nykterist dagen efter. Men det är klart sånt händer ju aldrig.

tvättbjörnsansikte

När solförmörkelsen är ett faktum ja då talar vi om den mörkare nyans som hyn får efter ett par pilsner på soldäck och om och om igen görs misstaget från föregående år sola med hojarna på. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå följderna hyn under behåller sin albylvita bländande nyans med följden tvättbjörnsmask som kommer att sitta etsad i någons veckas tid fast tvärt emot som ett negativ. Apprå på negativ så kan sägas att framtiden nu har börjat gira lätt åt positiv arbete verkar finnas i massor, havets dragningskraft har visat kunna bjuda på mer än tvagningsmöjligheter och fiske jo man kan leva på det havet ger, även än döskalle som en annan. Idag smakade kaffet bättre då i kylskåpet huserade en liter mjölk.

Skepp och hoj och punkterad kock

Livet på böljan den blå inte så pittoreskt och trivsamt som det tycks låta, snarare så har funderingarna kommit att bli hur i helvete man kan klämma in ett par veckors arbetstid på en allena från morgon till kväll kokas mat åt dom hungriga tempot är rasande högt och bullret öronbedövande och då är det ändå bara lågsäsong. Skrämselpropagandan som pratet om rekord 1100 räkmackor på en dag börjar så sakteliga sjunka in tur man inte jobbar i kallskänken då bara tanken gör en matt. Fördelen med det varma köket torde vara alla minnesmärken man tar med sig i form av brända armar och händer och ett och annat litet snitt, jo i stressen så händer ett och annat. Lugnet man känner då skeppet lägger sig vid kaj för natten tystnaden är som balsam bastun är påslagen ölen är kall och köksmästaren säger kom så snackar vi över en pilsner, som alla kockar tycks hylla som en outtalad religiös övertygelse nu är alla titlar kastade man är kamrater det är därför man står ut i en miljö som skulle ge arbetsskyddsstyrelsen hicka.

Spiken i kistan

Spiken i kistan är nog alltid synonymt med att något är över och spikens symboliska värde torde ha ett större inflytande i köksregionen än i något annat yrke, vem har inte"räck upp en hand" hört koka soppa på en spik. Var i från uttrycket har sitt ursprung har jag inte ids att finna på, men nog har varje kock under sina år råkat på sinande skafferier och kylar som gapar tomma. Vid dessa tillfällen så har man endast två utvägar var av att kasta in slängen är det ena, det andra är att låta hornen växa släppa lös dom mörka makterna och börja skapa för fan maten ska ut och nya kreationerna kommer balansera på finlinan mellan gott och nederlag. En massa år i yrket och en kärlek till matlagningen brukar lösa dom mest kniviga situationer då snabba senvägar är kockens bästa vän. Hemmavid så är skafferiet inte det enda som sinat, till och med malen har tagit ner flaggan och flytt slagfältet, då jobb varit en bristvara i någon månads tid. Spiken har varit slut i någon veckas tid och soppan på smånubb gick åt igår undrar just hur frikasse på gipsskruv kommer att smaka.

Ekparketten.

Nu är det pjåsk igen samma visa som föregående år och snart har stigarna i ekparketten börjat bli märkbara för blotta ögat "jag har tråkigt" aldrig igen så kommer ordet tråkigt att arbeta nämnas i detta hushåll. Att sitta hemma äta och dricka gör att man kommer stå stadigt när det blåser för så är det att motionen man ådrar sig är hårt förknippad med arbete gärna långa varma pass egenvalt självplågeri men ändå med känslan av att gjort nytta. Har börjat inse att sysselsättning är lika med att må gott när man äntligen har lediga dagar, lika så väl att ta en kopp till för den här kafferasten verkar aldrig ta slut.