Skepp och hoj och punkterad kock

Livet på böljan den blå inte så pittoreskt och trivsamt som det tycks låta, snarare så har funderingarna kommit att bli hur i helvete man kan klämma in ett par veckors arbetstid på en allena från morgon till kväll kokas mat åt dom hungriga tempot är rasande högt och bullret öronbedövande och då är det ändå bara lågsäsong. Skrämselpropagandan som pratet om rekord 1100 räkmackor på en dag börjar så sakteliga sjunka in tur man inte jobbar i kallskänken då bara tanken gör en matt. Fördelen med det varma köket torde vara alla minnesmärken man tar med sig i form av brända armar och händer och ett och annat litet snitt, jo i stressen så händer ett och annat. Lugnet man känner då skeppet lägger sig vid kaj för natten tystnaden är som balsam bastun är påslagen ölen är kall och köksmästaren säger kom så snackar vi över en pilsner, som alla kockar tycks hylla som en outtalad religiös övertygelse nu är alla titlar kastade man är kamrater det är därför man står ut i en miljö som skulle ge arbetsskyddsstyrelsen hicka.