Jaha då har det snart gått ett helt år sen man påbörjade en av dom största och troligtvis den längsta resan. Den gamla forden har in i minsta skruv lärt sig vägen, nu har hon bara en resa kvar sen får man hoppas på ett lugnare vägklimat så på ålderns höst. Hon är sliten så även jag, det frestar på att umgås på håll. Flyttlådorna ska dammas av och fyllas åter igen. Det reducerade boendet ja att flytta runt har varit en del av min tillvaro som en nomad några år här och några där. Har till och med bott på hojklubbar några år, till barnens glädje vilken liten pilt uppskattar inte spänningen, med annorlunda fader. Som dom uttryckte det skönt att du inte är en svenssonpappa, nog har dom lite att förtälja för sina barn när tiden är inne. Ska bli skönt samtidigt lite nervöst då jag merparten av min vuxna tillvaro har levt allena, men nu är fröet planterat och man får hoppas på god tillväxt, bara tanken på att slå sig till ro ja att rota sig, var det än må bli känns i alla fall tryggt så här långt. Dessutom kommer norrländskan ner till helgen för att bistå i packningsarbetet, troligen kommer vi oxå bli packade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar