Ibland kan man känna sig lika dum som man defakto nog är, efter en månad i storstaden så har jag ännu inte sett till fördelarna. Jo visst man har släkt och vänner närmare men inte fan träffas man oftare, alla är upptagna med sitt. Barnen går i skolan och är som regel upptagna med sitt på helgerna. Kanske har det sakta men säkert växt fram en säkerhet att säkert veta jag kan bo vart som helst och ändå ha samma kontakt med vänner och bekanta. Fördelen med detta vore att norrländskan med säkerhet väljer att skyla sig under samma tak, och ingen av oss behöver sitta 50 mil ifrån och tråna. Hoppas på att medla flytta halva vägen var, kanske inte låter riktigt klokt bosätta sig på plats man aldrig besökt. Men vad har det för betydelse vi kan bo ihopa. Livskvalitet är att dela en flaska vin en måndagskväll bara för att lusten faller på, att vakna på morgonen dricka dagens första kopp tillsammans, sen var har mindre betydelse. Hellre vilsen dödskalle än ensam. Nio månader i satans domäner har gett ett obehagligt uppvaknande stockholm är inte den enda vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar