Trötthet jo det finns ett otal varianter på urlakade kroppar. En av dom är skön känsla av att få gneta på laga mycket mat, ha en stor och matglad publik, som efter intagen middag lyckliga promenerar hem i kall storstadsnatt. Sen finns lagomkvällarna när det droppar in ett antal hungriga, som sena efter förvärvet inte tyar att knåpa ihopa något hemmavid, och därför söker en enklare utväg, restaurang. Fortfarande helt ok allt går sin gilla gång, sådana aftnar är oxå helt godtagbara. Men sen kommer vi till mitt största aber kvällar som den igår, glad i hågen går man in i köket med avsikt att koka, bra ideer skola finna sin väg till tallrik. Eftersom det ibland kan vara lite trögstartat så är man inte orolig, dom kommer, dom är bara lite sena. Men icke raklång har man stått i åtta timmar inte lagat mer än fyra mat, och dom behagade komma tjugo minuter innan köket stängde. Som sagt den värsta tröttheten är när man inget producerat överhuvud taget. Kanske har även stockholmarna slutat äta, till en kocks förtret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar