Som en gummiboll.................. och tillbaks.

Än har det inte slutat att gunga jo biverkningen av en längre tid ombord, att stå i kabyssen så kallar man köket har varit av annorlunda karaktär man har inte jobbat i kök förrän man har stressat sig igenom det enorma trycket som råder ombord allt ska ske helst på en gång. Efter ett par svettiga dagar så börjar saker falla på plats man börjar ana rangordning och till och med vem som är chef bryderitiden är över och god och glad brukar man stekbord som matfettet åker från ena sidan till den andra trots obefintlig sjögång ruvar mig för den dagen då det kommer att blåsa. Min inkvartering kan man nog säga är lättstädad då kvadratmetrarna är lätträknade och badrummet gör att armbågarna hålles längs sidorna under duschen mysigt för en icke klaustrofobisk. Mässen kan liknas med en skolmatsal där det serveras mat och potatis konstant så hungrig torde man inte bliva. Mässen hyser oxå ett par mediaburkar där man kan förkovra sig i nyttigheter, ja oxå en personaldator så kontakten med omvärlden läs "facebook" inte går en förbi hemska tanke. På det stora hela kan sägas att jobbet har potential för att skapa den hatkärlek man söker.