Långt bort från den stora bron som korsar den fisklösa älven, där man förra sommaren blev av med ett par kilo drag, saknaden är inte oerhörd snarare så som den ska vara. Den stora komik som har uppstått är att förra sommaren så bodde jag i den stora huvudstaden och slet i min anletes svett, Ja i norrland. Nu bor man i norrland och bor fortfarande i resväska då man jobbar i storstaden, hur kunde saker och ting landa på detta viset ja inte på grund av vishet. Snarare kan det vara så att livets vägar allt som oftas avgörs rent slumpmässigt, så man kan ju inte mer än hoppas att jobbet nästa sommar är beläget där man är mantalsskriven. Då resvägen och uteblivna traktamenten är det normala förfarandet i denna branch. Norrländskan däremot har jag förstått pillar navelludd och blir allt brunare, då det är en vällkommen tid att vara arbetslös, men det är henne väl unt. För efter sol kommer regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar