Dunkdricka och kalhyggen

Saknaden efter norrland. det har nu passerat två ganska trivsamma veckor i metropolens mecka ja den lilla byn som har allt om inte annat många pizzerior vi talar om roslagens pärla Rimbo. Efter att av och till ängnat en tanke på livet norr om poolcirkeln så måste sägas att man efter 40 år i stor stockholms ständigt pulserande vimmel, ta mig fan inte finns där någon saknad tallar och kalhyggen har vi även söderut, möjligen kan en och annan stolle ägnas en tanke då och då. Jag vill oxå passa på att tacka polismyndigheten som kombinerat sitt vanliga förvärv med taxiverksamhet ett lysande initiativ som även borde breddas till resten av svea rike, det var en av dom saker man kan sakna, ett annat trivselframkallande fenomen är alla glada och köande pensionärer som promt måste sköta inköpsbestyren fredag eftermiddag, kanske är dom sällskapssjuka då alla andra måste stå i dubbelt så långa köer. Redan nu har kroppen börjat anpassa sig i det högre tempot som råder i stockholms närhet, och det ska gudarna veta man kan inte lära en gamal hund att sitta, så nästa gång det ska flyttas så läs Spanien varmt och gott och ingen dunkdricka,