Bomber och granater

Nu går skam på torra land nåja så djävulskt torrt är det inte. Förföljelse är så vitt jag vet en aning straffbart, men dom sista dagarna har jag känt mig just förföljd, jag sa en gång aldrig mer en vinter i norrland. Så med lite trixande och fnulande så lät norrländskan sig övertalas fördelar snöfria vintrar och lummiga sommrar och närheten till storstan. Men nu vet jag bättre kung bore finns inte det är min nära relation till hin håle som är upphovet till den tidigare nämnda känsla av förföljelse, han har övergett kramfors och följt oss ner till det så annars snöbefriade roslagen. Efter att åsett det förbannande lappmöglet och dom bitande polarvindarna jo dom som biter ordentligt i värmeälskande kocks kinder så kan man säga att jag hatar vintern men den älskar mig. Kanske är det dags att sätta dubbdäck på cykeln för första gången i historien om man över förmodan skulle hitta fanskapet.