Eremit och självständig.

Våren är på gång skymtade lite gröngräs ja det där första som gör en så lycklig, det där som har övervunnit lervällingen som än så länge har majoritet. Den här våren är nog mer efterlängtad än någon annan efter två ganska bistra vintrar. Däremot finns där annat som grusar det som borde glädja allt blir inte som man kanske en gång hade tänkt, matlagningsmässigt så strålar solen för fulla muggar arbetsmässigt likaså. Dysterheten som regerar på hemmaplan däremot har gett lite smolk i bägaren, varför ska livet hela tiden spela en spratt varför kan man inte vara som andra, rycka på axlarna och nöja sig med det banala vardagslivet som vanligt folk lever, kanske är det för att man uppskattar ensamheten man vill kanske vara ifred ha sin egen vrå i tillvaron. Felet kanske inte ligger på någons sida troligen så är inriktningarna bara lite olika, då torde det för bådas välbefinnande i längden vara så att man tar olika vägar hur hårt det än månde vara så kan man inte låtsas att vara lycklig då det inte är till gagn för någon. ensamheten är för vissa synonymt med någon typ av lycka, ensamheten vid kastrullerna har för mig blivit det som utlöser den lyckan, kanske ensamhet är min lott i livet då jag tycks må som bäst.