Ibland har man bara lust att dra och fiska, just då ensam glida fram över spegelblank sjö. Med en femprocentare skvalpandes i takt med vågorna, och vemodet i fjärran. Ibland blir man le på människor, ja helt enkelt aningens folkskygg. Det är då naturen gör vad naturen är bäst på att hela stressade trasiga själar, rekreation på hög ja förmodligen den högsta nivån. Sen om man får lite middag att ta med hem så är det en bonus, och en förlängning på avkopplad dag. Tyvärr har kung bore lagt locket på både älv och sjö, och sitta på isen och titta på huttrande gräsänder, och fastfrusna svanar ingår inte i min typ av fiske. Nej vår solen får gärna bryta igenom molnen, och vinden krusa upp ytan. Sen är det bara att koppla av och doppa övervintrade wobblers, det är fiske sen den obligatoriska malthaltiga, nu längtas till våren. Vill fiska annat vatten än lårviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar