För tillfället avlöper vardagen i sakta mak, allting går som på spår. Vaknar i allmänhet några minutrar efter det att norrländskan har lämnat byggnaden, på första planet har spridigt sig en trivsam doft av nykokt. Det är nu man har sin egentid, barnen är i skolan så även norrländskan. kvicksilvret i termometern har valt vintertid för närvarande. Kattfan går omkring och muttrar för att till slut slå sig ner på högerbenet. Tankarna har ja man hinner tänka en del, återigen landat i annan by. Lite trånande efter betong, vänner och bekanta, trodde nog inte att det skulle bli så lätt, men vägen är utstakad, hemlängtan slår till när man minst anar det, medvetenheten är total. men inte mindre smärtsam. Men man måste hålla igång det positiva tänkandet, det kommer en vår, en sommar då man åter igen kommer smyga runt i storstadsdjungeln då förhoppningsvis med norrländskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar