Julbord jo det är en gammal sedvänja, förmodligen går det att härröra till kanons rike. Ett bord fyllt av godsaker som fått sätta livet till för att vi ska kunna frossa några helgdagar.Man kan nog ta sig en funderare på dom stackars nassar som från stian via spången, likt färden över styx, skall ändra skepnad. Från välmatade och trinda lyckligt ovetandes om skinka pastejer och syltor, dopp i grytan ett sätt att suga ut den sista musten ur livet. Man undrar lite av och till hur många som ägnar en tanke åt griseknoen, och hans korta liv"var han lycklig". I sådana fall har väl samvetet fått lite lindring. Norrländskan jag och barnen skall väl intaga våran julmiddag, på sedvanligt vis. Kan förklaras med ett ord svärföräldrar. Det har gått några år sen dom små hade krav på en riktig jul, dom har förstått tomten har lagt ner verksamheten. dom vet att farsans plånbok får ta smällen. Visst är det så förhållningssättet till julen blir med åren lite urlakat, själv har man jobbat dom sista tio, men kul att återigen få en riktig jul ty det är barnens högtid. Aldrig ett vegetariskt julbord med gott samvete ätes det lyckliga svinet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar