Efter att ha passerat uppsala slätter och oxå beskådat vindens härjningar i sädesfälten, så börjar man närma sig dom minnesfulla vägavsnitten. Vägar man har betvingat mil efter mil på i ur och skur. för att ha haft förmånen att få umgås med mina barn, för så var det jag hämtade och lämnade varannan helg trettio dryga mil ja jo vars femton av dom hade jag gott sällskap. En svunnen era något att ta med sig något man alltid har kvar. Men tiden går och man blir äldre och stiligare, så även barnen tiden är förbi när dom hade tid över kontaktformen har ändrats radikalt. I datorernas värld hålls kommunikationen vid liv på grund av msn, då man säkrast får tag i tonårsbarn av våran tid. Gamlingen har anpassat sig och även lärt, så nu kommer dom inte undan lite meck och vips så öppnade sig en värld barnen har pratat om i åratal. Men förhoppningsvis boendes i mina hemtrakter så kanske dom tar sig tid att träffa norrlandskock åter igen, och man kan slå ner locket på lap topen och möjligen få behålla lite skinn på fingertopparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar