En av dom saker jag genast kände när jag på måndags kvällen landade i barmarkat stockholm, var nog klimatmässigt att här var man hemma. Gräsmattor som har en dov ton av grönt, det öppna vattnet som cirkulerar vid slussens kajer trots att vi är i mitten av januari. Det borde nog vara skridskoföre på vattendragen, men den globala uppvärmningen har nog kommit för att stanna, inte en frusen stockholmare emot. Kan nog ses som aningens egoistiskt då man ska värna miljön, men lite palmer kan inte skada. En ny upptäckt är att när man sitter i egna tankar pickar lite på datoren så loggar skolkande norrländska in, ute efter lite opersonlig konversation. men jag föredrar att ha henne intill, troligtvis kommer hon bli inkallad till rektor för bannor. Stockholm är vackert men har på något vis tappat en del av sin naturliga dragningskraft. För norrländskans och det förlorade landets dragningskraft är minst lika gediget förankrat i ensam stockholmare. Som fortfarande saknar jobb och b vitamin på burk. Till och med i viss mån åxo kiwistammen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar